Klimatsmart vardag. Så ser en vanlig dag ut hos mig.

DEN HÄR ARTIKELN INNEHÅLLER REKLAM I FORM AV SPONSRADE LÄNKAR.

Det är lätt att tro att en vardag för personer som lever enligt ett uttalat hållbarhetstänk ser extremt annorlunda ut jämfört med medel-Svenssons. Jag får ofta frågor om min “livsstil” kopplat till att det skulle vara jobbigt eller uppoffrande att försöka leva klimatsmart genom att minska sitt skräp och sin miljöpåverkan. Men faktum är att jag inte längre tänker på det som en livsstil. Jag har bara bytt ut ett antal vanor av mindre hållbar natur mot en uppsättning smartare sådana, som förutom att de är schysstare mot miljön också frigör tid och sparar pengar.

Idag tänkte jag därför visa hur min vardag ser ut. Sedan är det upp till dig att avgöra om du tycker att ett hållbarhetstänk som genomsyrar vardagen är en extrem livsstil eller inte.

Du ska snart få koll på vilka klimatsmarta val jag gör trots att det är vardagsbråttom, (och vilka jag inte gör av precis samma anledning). Häng med in i diskbänksrealismen!

Äntligen vardag?

Vinter, en ny och djupverkande kroppsterapi samt örtdetox har verkligen gett mig en smäll på käften. Jag känner mig otroligt svag och bara att skära upp brödet på morgonen är en utmaning av värsta sorten. Jag är dessutom frusen och vill bara ligga kvar under filten. Men det går ju inte. Det är vardag. Business as usual.

Klimatsmart morgon

Väckarklockan ringer 06.32 men då har vi oftast varit vakna ett tag. Tvillingarna börjar vända och vrida på sig någon gång från femtiden och framåt och även om vi bland kan ligga och dra oss så sover vi (jag) inte.

Jag har nästan alltid dåligt samvete för att jag inte lagar sommarens favoritgrötrecept till barnen som frukost, men jag är lat och vet att det blir kladdigt med mer tvätt och risk för olika krisscenarion som inte får inträffa en vardag när mamman har bråttom till jobbet. Därför brer jag mackor istället.

I bästa fall har jag handlat brödet i lösvikt i egen påse. (Lidl har ett butiksbakat valnötsbröd som vi gillar väldigt mycket!) I sämsta fall har jag köpt vanligt bröd i plastpåse. Jag brer lagom med smör på ena sidan av mackorna (tvååringen däremot tycker det är snålt och brer på både över- och undersidan). Det bredbara smöret har jag gjort enligt det här receptet, eller så har jag varit duktig och ställt fram burken med rent smör kvällen innan så det har hunnit mjukna. Du vet väl att det braiga med riktigt smör är att det inte härsknar så lätt och därmed tål att stå framme ett tag, till exempel över natten?

Eftersom jag är betjänten i hemmet hinner jag inte sitta ner och njuta av mitt morgonkaffe. Så för det mesta häller jag ner det i en termosmugg istället tillsammans med en rejäl skvätt av Oatly’s iKaffe (my precious!), och dricker det på vägen till jobbet.

Efter ett krävande klädrace där tygblöjor på de minsta ingår i outfitten är vi redo att ge oss av mot dagis och skola. Eller i alla fall alla utom jag själv. Jag lämnar osminkad och i pyjamas säkert fyra dagar av fem. Anledningarna är flera:

1) det tar evigheter att få på både kläder och smink när småbarnen är hemma. Alltid är det någon som får en snyting av någon annan och kommer gråtande just när jag försöker kleta ut underlagscremen förhållandevis jämnt, eller så vill små händer undersöka (riva och slita i) det mamman håller på med, alternativt torka kladdiga händer eller snoriga näsor mot rena kontorskläder.

2) Att ta sig till förskolan via diverse vattenpölar och lerstigar kan också vara utmanande för dagens outfit. 3) Minst lika utmanande är det att lämna på en förskola där man inte precis jobbar enligt Lean-principen. (Tre stövel-hyllor på hjul i en redan trång hall. Varenda människa som vistas där riskerar att få en pinne i ögat och bli blind, varje morgon. Say no more.)

Tillbaka hemma fixar jag till mig och klär mig på tre röda. Duscha och tvätta håret får jag numera göra i ett parallellt universum, och då kör jag enklaste möjliga rutin: olivtvål till kroppen, schampotvål till håret och eventuellt en sköljning med vinäger för att reda ut trassligt hår och ge det lite glans). På morgonen ser jag dock till att hinna med att tvätta mig under armarna och kleta på min hemmagjorda deo. (Hur bråttom man än har får man ju försöka att inte glömma bort att man har kollegor!)

Ansiktet får sig en avsköljning med olivoljetvål och därefter smörjer jag in mig med en blandning av olika oljor. För det mesta jojoba, argan och nyponros eftersom just dessa reparerar huden utan att täppa till porerna. Jag brukar hälla ihop vad jag har i en flaska, så proportionerna kan se lite olika ut. Det är inte så himla noga, men jag läste faktiskt någonstans att en kombo av oljor är bättre än att bara smörja in sig med en sort.

Jag borstar ofta tänderna med ett tandpulver utan fluor, (men ibland händer det att jag blir osäker och slår till på en Colgate i mataffären). Jag har dock helt gått över till komposterbar tandborste i trä. Känns bra att inte bidra till det enorma plastberget tandborstar som flyter omkring i naturen.

Coldpressed Jojoba Oil, Maria Åkerberg Serum & Ansiktsolja | Royal Facial Oil GLA, Maria Åkerberg Serum & Ansiktsolja | Birch & Cedarwood, 128g John Masters Organics Rakgel | L:A Bruket Nr.115 Tvål Koriander/Svartpeppar 120 g | Humble Brush Bambu Tandborste Vuxen Svart, 1 st | Mint & Green Tea, 75ml Urtekram Tandkräm | Saltdeo, Maria Åkerberg Deodorant |

Mitt smink har jag dock varken kemikalie- eller plastbantat ännu. Jag är så pass ointresserad av skönhetsindustrin att det har fått bero. Ska dock försöka se över mina produkter framöver. Helst skulle jag vilja hitta bra smink i refill eller i komposterbara förpackningar.

Jag åker kollektivt till jobbet. Det är en av fördelarna med att bo i en stor stad. Kollektivtrafiken är väl utbyggd, funkar för det mesta och går ofta. Jag har en bil men skulle inte ens drömma om att ta den till jobbet en vardag i rusningen. Förutom att det skulle vara riktigt klimatosmart så skulle det säkert ta dubbelt så lång tid att köra bil än att åka raka spåret med tunnelbanan.

På jobbet

Sedan jag kom tillbaka efter min föräldraledighet har jag samlat merparten av min pappersåtervinning i en hög på skrivbordet. Det är ett år sedan nu och högen är faktiskt inte direkt enorm. Det börjar visserligen se lite skräpigt ut, och det är väl dags att återvinna pappret nu, men det har varit ett intressant experiment att hålla nere utskriftsfrekvensen så mycket som det bara går. För det går faktiskt att leva hyfsat avfallsminimerat även på en arbetsplats som generellt saknar klimatsmarta lösningar.

Läs mer: Zero Waste på jobbet. 8 tips för ett avfallsminimerat yrkesliv.

Jag har också börjat lobba för att vi ska köpa in källsorteringsmöbler till vårt lunchrum, där allt i dagsläget bara slängs ner i samma tunna. Sakta men säkert går det framåt. Jag hoppas på källsortering på plats åtminstone under första halvåret 2018.

Lunch

Varannan helg sådär brukar jag göra ett par plåtar med rostade rotfrukter. Den blandningen brukar sedan utgöra basen (merparten) i mina matlådor. Jag fryser in rotfrukterna i glasburkar av typen större syltburkar eftersom de är lagom stora för en portion, och sedan grabbar jag en burk i flykten varje morgon innan jag rusar till jobbet. Ibland händer det att jag lägger till lite skinka, någon överbliven bit halloumi eller brie, och då får jag i mig en ganska hyfsad och näringsrik måltid. Alternativet är frysmat från en maskin i lunchrummet, och dessa mikrolådor fyllda med processad mat är ett rätt dåligt alternativ. Går ut och äter gör jag ganska sällan på en vardag, även om det förstås händer.

Jag avslutar lunchen med en 50/50 kaffe/mjölk-blandning, (säkert nummer tre eller fyra i ordningen sedan jag vaknade), men väljer laktosfri mjölk eftersom jag har läst någonstans att man ska välja bort laktosen om man vill leva längre. Har ingen aning om det finns några belägg för det men går i det här läget efter principen better safe than sorry.

De där timmarna när hela livet ska hända

Om du har barn vet du vad jag snackar om för timmar. Kvalitetstiden mellan hämtning och läggning då du ska vara världens härligaste förälder, ungarna harmoniska och familjen Instagram-vänlig. Den där stunden då lärarna förväntar sig att du gör deras jobb med matte, läsning och b-språksinlärning. (Att du sedan varken fattar fyrans matte så som de räknar nuförtiden, inte har möjlighet att erbjuda 30 minuters ostörd lyssning av läsläxan och bara kan något enstaka ord på aktuellt b-språk ska du helst bortse ifrån).

Kvällarna hemma hos oss är många gånger som ett litet dårhus. Övertrötta barn, (som fullkomligt tappar koncepten när man stänger av Dora utforskaren) och en övertrött mamma, (som fullkomligt tappar koncepten när någon/några gnäller om att maten är äcklig, inte kan sitta still på stolen eller bråkar med sina syskon). Hörselkåpor är en life saver hemma hos oss.

Även fast jag har ambitionen att minska vårt avfall så mycket som det bara går, är vi inte zero waste när det kommer till mat. I Sverige finns bara en enda riktig lösviktsbutik och den ligger 60 mil bort hemifrån mig räknat, vilket inte precis gör den till ett alternativ för panikhandlingen klockan 16.58. Matförpackningar är svåra att undvika, särskilt om man dessutom försöker äta ekologiskt, men jag ser till att källsortera allting, vilket ändå håller nere det brännbara avfallet till ett minimum.

Jag har i alla fall med mig egna påsar när jag handlar, både till att lägga bröd, frukt och grönt i, men också för att bära hem varorna. Råkar jag glömma påsarna till frukt och grönt lägger jag upp vad jag köper löst på bandet. Det finns inget krav från butikens sida att kunden ska paketera grönsaker i tolv olika sladdriga plastpåsar.

Jag går till källsorteringsstationen ungefär varannan helg och det är i princip den enda sophantering jag ägnar mig åt. Undantaget komposten förstås, men det är en helt annan sak. Att göra jord av matrester är fantastiskt. Det är nästan en religiös känsla att se och bidra till naturens kretslopp. Vad många glömmer bort är att jord också är en ändlig resurs. Det kan ta tusen år för naturen att skapa ett par centimeters jordmån. Därför tycker jag att det är vår skyldighet att återföra komposterbart material till naturen istället för att skicka det till förbränning.

Jag har i princip ersatt alla engångsartiklar med återbrukbara alternativ. Torklappar och trasor istället för hushållspapper, tygblöjor och menskopp istället för engångsblöjor och tamponger, tygservetter, tygnäsdukar och tygpåsar istället för pappersservetter, engångsnäsdukar och plastpåsar. Listan kan göras lång. Till natten sätter jag dock på småbarnen varsin plastblöja. Säga vad man vill om innehållet i dem, men de håller sig torra en hel natt och barnen sover bättre då, så mina principer om kemikalier och klimatpåverkan får stryka på foten till förmån för nattro. På dagen har barnen dock alltid tygblöjor. Byter man dem bara med frekvens så överträffar tygblöjor alla gånger de i plast när det kommer till förmågan att hålla kvar det som görs i blöjan i blöjan, utan att läcka eller bidra till smärre katastrofer som väl annars har hänt varenda plastblöjeanvändare.

Min kväll

Någonstans mellan 20 och 21 brukar ron infinna sig här hemma. Barnen sover, jag röjer undan och kan sedan sjunka ner i soffan ett par timmar. För att skriva den här bloggen bland annat.

Ofta kör jag någon maskin tvätt också, och eftersom jag har lyxen att ha tvättmaskin i lägenheten är det ingen större ansträngning. Tvättar gör jag med tvättnötter som kan komposteras när de inte löddrar längre. Istället för sköljmedel häller jag i en skvätt vinäger som tar bort eventuella trista dofter och gör tvätten mjuk.

Till tygblöjorna har jag dock inte låtit tvättnötterna göra jobbet ännu, utan dessa tvättar jag med tvättmedel som har miljö- samt astma och allergiföreningen-märkning. Tvålflingor och tvättbollar är också ett bra alternativ.