Vi ska vara ärliga nu. Att tillbringa en hel semester tillsammans med familjen utan att merparten familjemedlemmar vid ett eller otaliga tillfällen drabbas av någon typ av psykbryt är förmodligen helt omöjligt.

you

Jag fick själv ett sammanbrott på Ikeas parkering häromdagen. Måttet blev liksom rågat efter en heldag med storbarn som konstant kivats och slagits med varandra. Jag skällde som en galning och hotade med att packa ihop och köra 60 mil hem till Stockholm på stört. Det föranledde att jag fick en känslosam redogörelse av kvinnan i bilen bredvid om hur hon varit gravid nio gånger men bara fått ett enda barn och att jag verkligen skulle vara tacksam över dessa mina fyra. Hon la fram det jättefint och välformulerat och böjde sig in i bilen och talade vackert till mina ilskna ungar som mer eller mindre tappade hakan av förvåning. Hon var helt enkelt underbar; en änglalik människa som tacklade både mammor och barn på ett sätt som vilken barnpsykolog som helst skulle hylla. Och hon fick min mammaskuld att växa kolossalt. Jag kände mig fullkomligt värdelös när jag körde därifrån.

Alla familjer har sin egen dynamik. Ta tillvara på den.

När jag hämtat mig lite från skammen över att ha ertappats offentligt med att vara årets sämsta morsa började jag dock tänka konstruktivt på situationen.

Vi har alla så olika förutsättningar. Alla familjesammansättningar har sin egen dynamik som inte kan jämföras med någon annan. I fem år hade jag också bara ett barn. Varannan vecka dessutom. Hen var världens lugnaste, var lätt att natta, åt allt, trotsade aldrig, gick att ta med överallt. Jag var definitivt lite uppblåst över min förmåga som förälder och tyckte i hemlighet att de där föräldrarna som inte ens kunde ta med sin unge på restaurang för att den tenderade att spåra ur, som hade barn som betedde sig illa offentligt eller som själva hade en trist ton när de talade till sina barn, var lite sämre människor helt enkelt. I min värld var föräldraskap så lätt. Sedan fick jag barn nummer två.

meltdown

Med andra barnet blev matvägran normen, hen hade en vilja som inte ens kunde böjas av vinden och tiden, vanvettiga utbrott för att få sin vilja igenom hörde dagligen till från dag ett i livet. Tillsammans med en makalös kreativitet, enormt ordförråd och klokskap som man tänker att annars bara gamla människor kan besitta.

Och sedan kom nummer tre (dramatik i kubik) och nummer fyra (en järnvilja kombinerad med mycket lite behov av sömn).

angrymomVilket gäng! Och så jag: mamman vars starkaste egenskap varken är tålamod eller diplomati, och som dessutom har ganska stort behov av egentid (vilken numera är ganska nära noll). Sicken kombo.

angrymom

Men vi hankar oss ändå fram rätt bra tillsammans. Jag får daglig träning av mina svagaste egenskaper och även om bristande tålamod fortfarande får mig att explodera inombords så är jag numera hyfsat duktig på att bita ihop. (Min högra käke är bokstavligen i låst läge sedan ett år tillbaka. Värdelöst för mig, förmodligen bättre för omgivningen). Fake it ’til you make it, liksom.

5 tips för en mer harmonisk semester.

Även om jag inte tror på en psykbrytsfri familjesemester, så tror jag att det går att minska friktionen. Trots att det känns som om man drunknar i småbarnsvrål vart man än vänder sig. Här kommer fem tips för hur man lugnar ner semestertempot och på köpet minskar antalet sammanbrott.

adams-family-main.jpg

En hyfsat harmonisk familj jämfört med din?

1. Sänk tempot.

Åk till världens ände. Kanske inte i fysisk mening, men åk någonstans där ingenting distraherar. Egentligen älskar jag att vara hemma på sommaren, men hemma kan innebära så många måsten. Det där avloppsstoppet som är nödvändigt att fixa, garderoben som måste organiseras, frysen som ska frostas av, köksluckan som borde justeras… Listan kan sannolikt göras oändlig. Få sitter nämligen i ett hem där allting är färdigt och ingenting någonsin går sönder. Går man hemma och skrotar i det blir semestern antingen ett arbetsläger i vilket årets alla husliga problem ska fixas, eller så får man dras med det dåliga samvetet över att inte göra något åt skiten i år heller trots att man är hemma, och det är ingen jätteskön känsla.

Så mitt råd är att du ska åka bort från det där! Jag och barnen har hittat vårt semesterparadis 60 mil bort. Vi hyr ett hus i ett gammalt fiskeläge där tiden har stått stilla de senaste 50 åren. Minst. En enda smal väg leder dit ut. Ska man längre ut får man ta egen båt. Här möts vi av doft av tång och salta hav, idylliska små hus, en hamn och en långgrund badplats där man måste vada halvvägs till Danmark innan vattnet ens når en upp till knäna. Sedan ingenting mer. Inte ens en glasskiosk. Här får man proviantera i förväg och göra sin egen glass. Vänja sig vid sporadiskt Internet och ha tid med matlagning, trotsåldrar och utdragna nattningsprocedurer.

2. Ät!

Har du skitjobbiga ungar? Testa att avsockra deras (och din) mat. Många som tar bort de dolda sockerbovarna som ketchup, mjölk, vit pasta, ris och mjöl vittnar om att problemet inte var partnern eller ungarna utan just sockret. Bunkra upp med nötter, bär och frukt. Fullkorn och alternativ mjölk på till exempel havre eller ris. Mycket grönt och mindre oekologiskt kött. Se till att få i er frukost som ni står er på länge. Till exempel en grötfrukost för surpuppor och matvägrare. 

3. Sov (både du och barnen).

mumsleep.jpg

Säg den förälder som inte tycker att den bästa tiden på dygnet är den då ungarna sover. Mig inkluderat. Det handlar inte om att man inte älskar sina barn, utan alla behöver sin egentid regelbundet för att fungera som bäst.

För mig innebär egentiden efter läggdags att jag städar, tvättar och skriver den här bloggen. Det är lätt att tiden rasslar iväg (det går fort när man har roligt) och så blir det väldigt sena kvällar. Jag har en tendens att bli så trött att jag inte ens orkar gå och lägga mig utan bara sitter kvar i soffan medan ögonen går i kors och jag är så slut att jag nästan svimmar. Inte bra.

Semesterlöftet till mig själv för att orka ungarna 24/7 är att se till att komma i säng tidigt åtminstone varannan kväll. Lika viktigt är det att alla får en stunds vila under dagen. Jag försöker hålla middagssömnen helig för de tre minsta så att jag och stora barnet får någon timmes tystnad helt på egen hand.

4. Träna vardags-skills.

Det är lika bra att inse att efter semestern kommer du komma tillbaka till någon form av verklighet igen. En verklighet där dagisfröknar, lärare, bvc-sköterskor och tandhygienister lägger huvudet på sned och frågar hur det går med potträningen, högläsningen, finmotoriken och tandborstningen. Sådant där som du aldrig har tid att fokusera på under de max två timmar du har med barnen varje vardag mellan hämtning och nattning, (den där tiden då alla i familjen är så trötta att ni knappt vet vad ni heter).

Under semestern kanske du har tid att göra något av det här. Till exempel kolla av om ungen är redo för pottan och i så fall vara lite på med att kolla kiss- eller bajssignaler ett par dagar. För att sedan kunna säga till dagis att “under semestern blev lilla P nästan torr, så fortsätt gärna med det även på förskolan”. Och så, simsalabim, så fixas resten av potträningen av förskolans personal! (Hej pedagoger på mina barns dagis! Nu känner ni till mina trick!)

Sound-music-movie-screencaps.com-8624Den här semestern försöker jag team-builda vårt gäng om en mamma och fyra vilda barn. Vi övar liksom att röra oss utomhus i grupp utan att det spårar ur totalt. Mitt mål är att vi ska landa lite i den drill och disciplin som barnen von Trapp i Sound of Music hade innan Maria kom och vände upp och ner på alla principer. Tyvärr har jag inte samma pondus som pappa kaptenen i den familjen, men drömma måste man ju få göra. Sikta mot stjärnorna och nå trädtopparna och allt det där.

5. När ingenting annat hjälper.

3m-peltor-radio-horselkaporPå riktigt, jag har hörselkåpor säkert 30 procent av tiden under semestern. Nästan alltid när jag lagar mat, för den unge som är fullkomligt bottenlös blir helt hysterisk när man börjar slamra med kastrullerna. Hen är livrädd för att maten ska gå till någon annan och bevakar sin position så det totalt spårar ur. Varje gång. Det är så mycket ylande och gråtande och försök att knuffa bort mig från min plats vid spisen, (but why? Det är ju liksom förutsättningen för att det ska bli något käk), att en procent av det där ljudet vore nog.

För att inte helt gå upp i atomer åker hörselkåporna på. (Härom dagen såg jag de här kåporna med radio i på Kjell & Companys webbsida, och ärligt, det var sjukt lockande att köpa dem. Ska kolla Blocket först, men hittar jag inga begagnade känner jag ändå att de där skulle vara ett hållbart köp. Åtminstone för mig…)

Landa tillsammans.

35295191452_080259f9fd_b

Slutsatsen blir alltså att koppla bort, se till basbehoven och inte vara rädd för att ta till extremer (hörselskydd) för en lugnare semester. Kanske kommer ni inte avsluta ledigheten i lotusställning, men tanken är ju ändå att även du, inte bara ungarna, ska bli (lite) utvilad på semestern.


Photo credit: Stephanie Riddell Parent Child Yoga via photopin (license), https://www.theperfectfamilyholiday.com

Vill du få fler handfasta tips om hur du kan leva klimatsmart, hållbart, ekonomiskt och avfallsminimerat?

Signa i så fall upp för nyhetsbrevet från Annas kemtvätt nu. Det är de små sakerna som betyder något. Att låta sig inspireras är ett stort steg på vägen. #räddavärldenlitegrann

Jag kommer aldrig att lämna ut, byta eller sälja din e-postadress. Du kan säga upp din prenumeration när du vill genom att klicka på en länk i nyhetsbrevet.