Jag är tacksam över min kropp! Igår var jag på synundersökning och jag har exakt samma syn som när jag var 20 år och skaffade mina första linser. Nu 22 år och fyra barn senare har inte synen förändrats ett dugg. Heja ögonen!

Var också hos tandläkaren härom månaden och har fortfarande inga hål trots fluorfria experiment och lite halvtaskig tandborstning. Heja tänderna!

Min kropp har även fött fyra barn utan större problem och dessutom av sig själv återhämtat sig efter en 50 procentig blodförlust efter ett missfall utan någon blodtransfusion. Heja kroppen!

Visst, jag har rejält ont i ryggen på grund av diastas, det vill säga delade magmuskler uppkomna efter mina två senaste graviditeter. Det suger, framförallt därför att sjukvården är ovillig att operera detta. Operation av delade magmuskler klassas nämligen som ett skönhetsingrepp eftersom bieffekten när musklerna sys ihop är att magen blir plattare. (Suck, mer om det någon annan gång).

Nej tack till kroppsnojjor

Något som jag bryr mig rätt lite om är det estetiska eller icke estetiska i att efter fyra barn ha en putmage som inte blir platt(are) trots att kroppen i övrigt går tillbaka till sin gamla form. Jag kommer troligen inte lägga upp en bild av min mage till allmän beskådan på Instagram, men jag lägger heller ingen tid på att vara missnöjd med att jag inte ser ut som en outvecklad 14-åring. Det är som det är. Jag har inget intresse av att upprätta eller upprätthålla några kroppsnojjor.

Tack för gratulationen, men jag är inte gravid!

Det som stör mig sjukt mycket är att alla möjliga människor frågar om jag är gravid igen, trots att det kanske inte är vidare sannolikt när man som jag har bebistvillingar, totalt fyra barn och är 42 år. Det är rätt låga odds på att bebisgratulera en sådan som jag.

Jag är trött på alla dessa gravid-gratulationer! Det kommer från alla håll: arbetskamrater, okända på gatan som klappar på ens mage (!), eu-migranter utanför mitt Konsum, you name it. Alla i välvilja, men lite tröttsamt att behöva försvara att magen inte är helt platt. Jag försöker vara trevlig och skämta om att barnen redan är ute, men egentligen vill jag bara skrika att “JAG HAR FÖTT FYRA BARN! LÅT BLI ATT KOMMENTERA HUR MIN MAGE SER UT!” Men det gör jag ju inte, eftersom dessa människor i grund och botten menar väl. Även om deras kommentarer blir helt fel. Ofta blir dessutom situationen en aning krystad efteråt. Folk skäms ju för att de tagit fel och det har hänt att en tidigare trevlig pratstund med någon avslutats fort och obekvämt när de insett sitt klavertramp. Trist både för dem och mig alltså.

Tvinga mig inte att tänka på min mage!

Hade det inte varit för andra hade jag inte ödat många minuter om året på att tänka på min mage. Men som det är nu tvingas jag tänka på den mest hela tiden.

Jag fattar inte riktigt hur detta mag-kommenterande kan pågå i så stor omfattning som det gör. Massor av kvinnor föder barn. Massor av kvinnor får mammakroppar som inte ser ut som HMs baddräktsreklam. Jag är ju knappast den enda kvinnan på jorden som fått en putande mage efter barnafödsel. Men folk i omgivningen går på som om så vore.

Så till alla er som gratulerar hej vilt till diverse icke-outade graviditeter: SLUTA! Sannolikheten att “bebisen” är en mammamage utan innehåll är relativt stor.

Även förlösta mammors magar putar. Kanske resten av livet. Deal with it!

Photo credit: Babybauch liegend via photopin (license), Motivos para revolucionar mi vida… via photopin (license), Motherhood via photopin (license)