Ibland måste man göra undantag. Ibland måste glädjen gå före en princip. Det finns vissa saker som är underbara oavsett material. Enhörningar är en sådan sak.
När det kommer till enhörningar kan man inte ha ett totalt plastförbud.
Vi har drabbats av enhörningsfeber här hemma. Treåringen fullkomligt älskar dem. Vi ritar enhörningar, vi skriver sagor om dem, vi hyllar dem med sånger och särskilda enhörningskalas. Vi ser på enhörnings-tv (det finns). Och vi har enhörningar. Två stycken. De är rosa båda två. En är i polyester. Den andra är i plast. (*svälj*)
Varför polyester är okej hemma hos oss
Polyester är plast. No doubt about it. För att göra om plasten till fibrer som funkar för tyg krävs kemikalier som i stora mängder kan vara cancerframkallande och som också riskerar att läcka ut med allt det vatten som används i processen. Hemskt obehagligt.
Men trots våra ansträngningar att plastbanta hemma, och i synnerhet i barnens rum, så tillåter jag polyester när det kommer till nytillverkade mjukdjur.
Varför? Framförallt för att nästan alla gosedjur som vi redan hade har polyesterfyllning och polyesterpäls. Jag har inte hjärta att säga att det älskade gosedjuret måste slängas eller att “världens sötaste Ikea-panda” aldrig aldrig någonsin skulle kunna få flytta hem till oss.
Dock ratar jag fleece. Fleece är också polyester, men som jag har förstått det så släpper fleece när det tvättas ifrån sig små, små platspartiklar som går ut med vattnet. Dessa riskerar att skada fiskar som äter upp dem.
Vad säger experten?
Naturskyddsföreningen säger ok till återvunnen polyester i konsumentprodukter. Weronika Rehnby, produktansvarig Bra Miljöval Textil hos dem, skriver följande på hemsidan:
“Om inte återvunnen polyester finns att tillgå, så kan det ändå vara ok att köpa textilier av ny polyester om det har producerats på ett ok sätt (problemet är ju bara att det inte är lätt för en konsument att veta vad ett ok sätt är).
Dessutom är det viktigt att inga farliga kemikalier har satts till garnet eller tyget i efterhand. Då menar jag till exempel perfluorerade ämnen för att få vattenavisning eller silver för antibakteriella egenskaper.”
Inte helt enkelt att navigera rätt alltså. Jag erkänner att jag blundar för polyestern. Jag maskintvättar mjukdjuren för att få ur otäcka ämnen (och gör då säkert haven en otjänst). Och därefter försöker jag inte tänka mer på plast när jag ser barnen krama sina (polyester)älsklingar.
Och när barnet säger att hen önskar sig en sådan här gunghäst, så ler jag, tar ett djupt andetag och håller oemotsagt med hen om att den är fullkomligt, enastående underbar.
Photo credit: I am a unicorn via photopin (license)
Ditt hen skrivande gav mig avsmak och kommer därmed aldrig läsa här.
Så pk. Finns faktiskt ord som individen/personen än något nytt pk påhitt.
Hej igen! Nu kommenterar jag vilt på alla möjliga gamla inlägg, men jag håller på att läsa ikapp bloggen 🙂 Tänkte höra hur du resonerar kring utrensning av t.ex. Fleece, eller mjukisdjur eller plastgrejer. Vi har ärvt en del fleece som jag inte vill att min dotter ska ha, men jag känner dubbelt kring att skänka bort den. Å ena sidan kanske det hindrar någon från att köpa nyproducerad fleece, å andra sidan är det inte bra för miljön att tvätta den. Samma sak tänker jag om utrensade plastartiklar (köksgrejer). Ohälsosamma, så helt skulle jag bara slänga dem, men det kanske ändå är bättre att någon annan köper dem begagnade än att någon köper nyproducerat. En ytterligare fråga är utrensade plastleksaker och mjukisdjur. Med tanke på stärkt kemikalielagstiftning för barnleksaker så känns det fel att skänka mina leksaker från barndomen till loppis. Bättre att folk köper nya plastleksaker, eller? Hur resonerar du? Jag tycker inte att det är helt lätt.