Den allra viktigaste delen att plastbanta, men också den knepigaste, har varit bland barnens leksaker. Ftalater och andra underliga kemikalier och plaster utsöndras från allehanda prylar i barnens rum, fastnar i dammet och virvlar sedan vidare runt i hemmet.

Jag har försökt ersätta de mest älskade leksakerna med giftfria alternativ och helt enkelt tagit bort saker de inte varit så intresserade av. Det har faktiskt blivit en mycket mindre “big deal” än vad jag föreställde mig. Dels fattar de mycket bättre än jag trodde de skulle göra att plast inte är bra, och dels hade de förskräckligt mycket junk (typ McDonald’s leksaker) som de var helt likgiltiga inför.

Det svåraste att ta bort var några älskade och ärvda dockor från tiden då alla möjliga gifter var tillåtna i leksaker. De luktade verkligen starkt kemiskt. Istället sydde jag ett par Waldorf-inspirerade dockor, en trasdocka och virkade en prinsess-superhjälte. Fair enough verkade barnet tycka och det har inte varit några sura miner hittills.

Barnet fick till födelsedagen sin önskan om en gul häst uppfylld. Den är gjord av en frottéhandduk och stoppad med bomull.

Istället för lekmat i plast virkade jag ett gäng kakor och bakelser.

Vidare har vi bytt plastgubbar mot gubbar i trä som jag har gjort mönster med hjälp av brännpenna på, målat med giftfria vattenfärger och slutligen behandlat med bivax.

Läs mer om plastbantning här.