Kemikalierna i dina kläder och hemmets tyger: textiltoxisk ordlista

Ofta läser vi larmrapporter i tidningarna om olika miljö- eller hälsofarliga ämnen som har upptäckts i textiler. Dock är det en djungel av samlingsnamn och beteckningar och det kan vara svårt att bedöma ämnenas skadlighetsgrad. Som konsument måste man vara närapå hobbykemist för att fatta. Dessutom måste man vara beredd på att göra djuplodande efterforskningar kring innehållet, för att överhuvud taget ha en chans att göra adekvata bedömningar av textilens riskprofil.

Det här inlägget innehåller en översikt av ett antal gifter och toxiska grupperingar som kan finnas i textil. Fakta är hämtad från Kemikalieinspektionens rapporter “Antibakteriella substanser och azofärgämnen i varor” samt “Farliga kemiska ämnen i textil – förslag till riskhanterande åtgärder“. Jag har försökt att strukturera informationen i mer lättbegriplig och komprimerad form. Tanken är att om du skummar igenom vad som står här, så behöver du inte göra hela jobbet med att plöja 85 sidor rapporter på egen hand.

Kunskap om gifter hjälper dig att göra aktiva val när du konsumerar

Syftet med den textiltoxiska ordlistan är att om du har grundläggande kunskaper om vilka gifter som kan finnas i textilier, så kan du också ställa frågor om innehåll och bättre bedöma vilken typ av risk du eller dina barn utsätts för. Med kunskap kan du helt enkelt göra fler aktiva val när du köper textilier.

Håll i dig. Nu börjar kemilektionen!

Du har rätt att få veta när du exponeras för skadliga ämnen

Eftersom det idag inte finns några krav på eller någon standard för innehållsförteckning av kemikalier i textilier, kan du som konsument inte på något enkelt sätt välja bort att köpa textilier som är skadliga för hälsan. Dina kläder, lakan och andra hemtextilier kan mycket väl innehålla något av de över 350 ämnen i textiltillverkning som Kemikalieinspektionen klassat som “ämnen med särskilt farliga egenskaper”.(Kemikalieinspektionen kallar detta för ett marknadsmisslyckande).

Dock har du rätt att begära ut information om textilierna innehåller ett skadligt ämne. Läs mer om hur du går tillväga här: Idag kan du inte välja bort textil som är skadlig för hälsan. Så här gör du för att kräva förändring!

EU:s regelverk omfattar inte importerade varor

Tyvärr är det så att bara för att vi inom EU har regler för vilka kemiska ämnen som får användas vid textiltillverkning, så är inte alla textilier i svenska butiker kemikaliemässigt “säkra”. EU:s regelverk för användande av kemikalier i textiltillverkning (Reach) reglerar nämligen bara kemikalieanvändning för textilier som produceras inom EU. Dock är de flesta textilvaror på EU-marknaden (cirka 80 procent) tillverkade utanför EU och omfattas därmed i lägre grad av Reach, vilket begränsar den information som finns tillgänglig för ämnena och den möjlighet vi har att skydda oss från otrevliga kemikalier via textilier.

Ett exempel är Nonylfenoletoxilat som används i olika tvättprocesser när textilier tillverkas. Det hamnar i våra vattendrag när rester av ämnet tvättas ur textilierna. Kemikalieinspektionen (KEMI) uppger att när nonylfenoletoxilat bryts ner, bildas nonylfenol som är ett misstänkt hormonstörande ämne och är giftigt för vattenlevande organismer. Ämnet får med några få undantag inte användas inom EU, men det kommer hit genom import av textilier från länder utanför EU.

I nästa stycke hittar du den textiltoxiska ordlistan. Scrolla vidare!

Textiltoxisk ordlista*

*Denna lista har inte ambitionen att på något sätt vara en fullständig katalog över skadliga substanser i textilier, utan listar enbart ett urval av toxiska ämnen och grupperingar.

Azo-färger: inom EU har man förbjudit behandling av vissa textilvaror och läderartiklar med azofärgämnen som kan avge cancerframkallande arylaminer. Färgämnet kan brytas ner till arylaminer dels med hjälp av kroppens egna enzymsystem och dels under inverkan av ljus och hög temperatur, t ex under lagring. Det är troligen så att arylaminer som avges från ett azofärgämne kan tas upp av huden och ackumuleras i kroppen. Risk för exponering finns alltså då man bär klädesplagg eller accessoarer som innehåller azofärgämnen, eller då man sover i sådana sängkläder. Vissa av arylaminerna bedöms även kunna ge allergi vid hudkontakt, irritera ögon, vara giftiga vid inandning och förtäring eller mycket giftiga vid inandning, hudkontakt och förtäring. Några av arylaminerna har också bedömts vara giftiga eller mycket giftiga för vattenlevande organismer och kunna orsaka skadliga långtidseffekter i vattenmiljön.

Biocider: Biocidprodukter är bekämpningsmedel som används för att kontrollera skadliga organismer. Det förekommer att biocider används i textil för att ge dessa antibakteriella och andra egenskaper. Exempelvis kan träningskläder behandlas med biocider för att motverka uppkomsten av svettlukt. Det har visat sig att biocider kan frigöras från textilier under tvätt. EU:s biocidförordning innehåller regler om EU-godkännande av verksamma ämnen i biocidprodukter samt produktgodkännande för försäljning och användning av biocid-produkter.

Formaldehyd: kan finnas i textilier och kläder för att hindra att de blir skrynkliga eller för att fixera färgen. Formaldehyd kan ge allergi.

Ftalater: mjukgörare i plast, finns till exempel i plasttryck på tröjor eller underkläder. Reproduktionstoxiskt, det vill säga att ftalater kan påverka testiklarna och skapa svårigheter att få barn. Misstänks också vara hormonstörande. Läs mer om ftalater här: Skippa plasttrycket på ungens tröja om du någonsin vill få barnbarn. [Allt du inte vill veta om ftalater] och här: Här härjar ftalaterna fritt! Hela listan på sådant du ska undvika.

Isotiazoliner: ämnesgruppen används frekvent som konserveringsmedel i exempelvis färger och lacker, kosmetiska produkter och inom pappers- och massaindustrin (som slembekämpningsmedel). I höga koncentrationer är flera av dessa ämnen mycket giftiga. De är svårnedbrytbara i miljön och vissa av dem kan orsaka allergier, exempelvis har blandningen med handelsnamnet Kathon® bedömts inom EU som allergiframkallande redan i halter från 15 ppm (parts per million). Det finns även andra isotiazoliner med allergiframkallande egenskaper, varav en i enstaka fall visat sig användas som antibakteriell substans i textilier.

Kvartära ammoniumföreningar: används ofta i hårschampoo och sköljmedel. De är vanligtvis irriterande och en del av dessa ämnen kan ge allvarliga ögonskador. Att tillsätta sköljmedel vid tvätt kan alltså göra att en tidigare “ren” textil kan få otrevliga egenskaper.

Krom: läderskor kan innehålla krom som kan orsaka allergiska reaktioner.

Latex: kan finnas i kläder och kan orsaka allergiska reaktioner.

Triclosan: antibakteriell substans som förhindrar bakterietillväxtsom har hittats i till exempel strumpor och sportkläder. År 2000 tog Kemikalieinspektionen, Konsumentverket, Livsmedelsverket, Läkemedelsverket och Smittskyddsinstitutet gemensamt avstånd från antibakteriella substanser som inte var tillräckligt utredda och flera av de stora dagligvaruhandlarna tog bort antibakteriella varor från sina hyllor, dock med undantag för tandkrämer och acneprodukter. Triclosan anses irriterande och miljöfarlig och har i EU:s substansdirektiv fått riskfraserna ”Irriterar ögonen och huden” respektive ”Mycket giftigt för vattenlevande organismer, kan orsaka skadliga långtidseffekter i vattenmiljön”. Farhågor finns om att ämnet kan bidra till att öka resistensen hos bakterier.

Zinkpyrition och silver: antibakteriella substanser som är dokumenterat giftiga för vattenlevande organismer. Man ska komma ihåg att bara för att silver är ett grundämne så hindrar det dock inte ämnet från att utgöra en risk. I vissa industrialiserade områden balanserar halterna av silver redan idag på gränsen till koncentrationer som ger effekter i miljön.

Grupperingar/förkortningar

CMR: ämnen som är cancerframkallande, mutagena eller reproduktionstoxiska.

Högfluorerande ämnen/PFAS: Högfluorerade ämnen är extremt svårnedbrytbara och kan vara mer eller mindre bioackumulerande. Några är klassificerade som skadliga för fortplantningen. För endast en bråkdel av dessa ämnen, finns det tillgänglig grundläggande kunskap om deras farlighet. Högfluorerade ämnen har många användningar och förekommer bland annat i textil.

PBT: Persistent, Bioaccumulative, Toxic. Kemikalier med PBT-egenskaper är långlivade (persistenta), kan lagras i levande vävnad (bioackumulerbara) och är giftiga (toxiska).

PoPs: Persistent Organic Pollutants. 23 ämnen som anses vara särskilt problematiska på grund av sina hälso- och miljöfarliga egenskaper. De regleras i EU:s förordning om långlivade organiska föroreningar och är ämnen som består av långlivade organiska föroreningar som kan ge upphov till effekter som cancer, reproduktions- och utvecklingsstörningar. Inte alla men vissa av ämnen som omfattas av POPs-förordningen kan förekomma i textil. Detta gäller exempelvis PFOS, vissa bromerade flamskyddsmedel (PBDE:s) och klorparaffiner.

SVHC-ämnen: gruppering av ämnen i EU:s kemikalieförordning Reach som inkluderar ämnen som har allvarliga och ofta bestående skador på människors hälsa eller miljön. Det är bland annat ämnen som är cancerframkallande, mutagena, reproduktionstoxiska, persistenta (långlivade eller svårnedbrytbara) eller kan ha andra allvarliga egenskaper såsom hormonstörande. De brukar benämnas som ”ämnen som inger mycket stora betänkligheter”. Exempel på ämnen med särskilt farliga egenskaper som kan finnas i textil är bromerade flamskyddsmedel (t.ex. hexabromocyclododekan och dekabromdifenyleter), ett antal ftalater, nonylfenoletoxilater (NPEO) och dess derivat och perfluoroktansulfonat karboxylsyra (PFOA).

vPvB: Very persistent and very bioaccumulating. Kemikalier som är mycket långlivade och mycket bioackumulerande, dvs. lagras i vävnader.