När barnet och jag semestrade på Mallorca inledde vi ett semesterprojekt: vi skulle försöka leva så skräpfritt som möjligt. Med oss hade vi en glasburk där vi klämde ner allt skräp som vi var orsaken till.

Det här inlägget beskriver de vedermödor som mötte oss i våra föresatser att semestra zero waste, men också var vi firade våra segrar. Det är inte alltid svårt att leva skräpfritt. Häng med så får du se!

Äta ute

Första lunchen intar vi på en restaurang i närheten av hotellet och vi beställer omelett, jag tar en kaffe och ber om juice till barnet. Förklarar att vi inte vill ha något sugrör. Jag håller upp vårt metallsugrör och pekar. ”Vi har ett eget om vi behöver ett. Vi undviker plast.” Den spanska gubben nickar och fattar. Vi får in juicen utan sugrör. Det går galant att leva zero waste på Mallis!

Därefter kommer smällen. Jag har glömt att säga att vi inte vill ha engångsservetter. Besticken kommer inlindade i varsin pappersservett. För en sekund föresvävar det mig att jag ska försöka backa bandet, slita fram våra tygservetter och försöka få honom att lämna besticken utan servett omkring. Men lika snabbt inser jag att om jag försöker med en sådan sak är sannolikheten stor att kyparen river loss servetten och kastar den i soptunnan. Jag biter därför i det sura äpplet och använder en pappersservett. Tar med den hem till burken. Jag rör dock inte påsarna med socker som ligger på kaffekoppens fat. Hoppas att de förpassas tillbaka till skafferiet igen när jag lämnar dem orörda.

Det är mycket mat på tallriken men jag äter upp allt för jag vill inte att resterna skickas till soptippen, landfill, där det ligger och avger metangas som bidrar till jordens klimatförändringar. Jag tar hellre ett hekto eller två på kroppen, än att jag bidrar till att jorden förstörs.

Lärdom: säg “no straws and napkins please”.

Hotellbuffén vid middagen är dock nästan helt skräpfri. Barnet använder pappersservetten vid bordet av bara farten men jag tar fram min egen tygservett. Efter lång diskussion med servitrisen greppar hon att vi vill ha dryck i glasflaska snarare än plast. Barnet får vatten (det enda de har utan plastförpackning) men tycker det är okej. Jag tar ett glas rött vin. Vi tilldelas två kvitton för drycken. Kvittona lägger jag senare i burken.

Kaféliv

Vad vore livet utan fika? Vår familj älskar att hänga på kafé. I Palma hittade vi två grymma ställen. Arabay Coffee (bild ovan) är en lokal coffee shop och rosteri som dessutom utbildar blivande baristor och säljer kaffetillbehör av alla de slag. Arabay satsar på specialkaffe, fair trade och eko och den mest kräsne kan få sitt lystmäte här. Trots sin inriktning så drack jag faktiskt inte kaffe när vi var här, utan vi tog varsin lokalproducerad cola i glasflaska. Arabay ligger mitt i Palma på Vía Sindicato, 5 Plz. i en av stans coolaste lokaler.

Fibonacci, en ekologisk kedja med gott kaffe hade även glass som gick att få i våffla. Fibonacci jobbar dessutom efter de tre R:en: Reduce – Reuse – Recycle. Deras te- och kaffesump blir till exempel ingredienser i tvålar!
Snygg inredning och trevlig personal. Den som vill kan köpa med sig nymalet kaffe eller andra lokala ekologiska specialiteter, men tyvärr inte i lösvikt utan i färdiga förpackningar. Företaget säger sig dock praktisera ansvarsfull paketering av varorna i och med att de använder pappersförpackningar utan färgat tryck.

På Fibonacci var det lätt som en plätt att semestra avfallsminimerat. Bilden högst upp i inlägget är plåtad där inne.

Shopping

Väl på Mallorca visar det sig att jag har gjort värsta rookie-misstaget och glömt mina solglasögon. I Sverige skulle det inte ha varit en big deal men på Mallorca skiner solen starkt och det sticker i ögonen. Jag köper ett par i en souvenirshop. Kassören klipper bort och tar hand om lapparna innan jag hinner blinka. Skräpet som blir kvar är ett litet klistermärke på ena glasögat som jag skrapar bort och senare förpassar till burken.

Vi köper också och skickar ett vykort. När jag tagit loss det självhäftande frimärket blir skräpet en bit plastat papper. Vi tackar nej till en papperspåse som kassören erbjuder att stoppa vykortet i, men stoppar frimärkesbaksidan i burken.

Aktiviteter

Jag är inget fan av nöjesparker eller stora shoppingcenter. Vår semester innehöll därför aktivieter som var mer low key, och därmed också mer avfallsminimerade.

På Mallis måste man ju självklart bada.

I Puerto Cristo på Mallorcas östkust kan man besöka gigantiska underjordiska grottor. Vi var nere i både Hams- och Drachgrottorna och underhölls där av ljusspel och  musik. I Drachgrottorna avslutades besöket dessutom med att en orkester bestående av en pianist och en cellist gled runt i båt på den underjordiska sjön samtidigt som de gav en klassisk konsert. För att komma tillbaka upp roddes även vi turister över sjön, och trots grottornas anseende som ett av de främsta turistmålen på ön så kändes det väldigt genuint skräpfritt. Även den sedvanliga souvenirförsäljningen begränsades till utanför grottsystemet.

En dag tog vi bussen in till Palma, fikade och tittade på folk. Hängde lite med lokalbefolkningen.

Summering

Lyckades vi med ambitionen att ha en skräpfri semester? Bedöm själv! Se den totala skräpmängden här: Jag åkte på semester och tog med alla mina sopor hem. Kolla in videon som visar hur mycket det blev.

Så här tacklade vi skräpsituationen ombord på flygplanet: Zero Waste ombord. Omöjligt eller genomförbart?

Hur handlar man mat utomlands för att undvika så mycket förpackningar som möjligt? Svaret får du här: Reseguide: förpackningsfria affärer över hela världen.


Och här nedan ser ni innehållet i sophinken på hotellrummet: vi lämnade noll skräp efter oss.