I SAMARBETE MED PLANTIGO.
Har du någonsin tänkt på hur olika ett vildvuxet buskage och ett trädgårdsland i allmänhet ser ut och är organiserade?
När ett buskage får växa fritt börjar för det första olika växter att växa in i varandra och sakta men säkert förtäta ytan så att det så småningom blir fullkomligt ogenomträngligt. I det vildvuxna ser vi heller aldrig platser där bara en enda art växer, utan många olika grödor har tagit sig in, ofta självsådda sådana. Lite ogräs finns det förstås, men buskagets växter växer så tätt att ogräset inte tillåts ta över. Växter som återkommer år från år, de perenna, klarar också torka bättre eftersom deras rötter har hunnit växa djupare ner i jorden än vad ettåriga växters rötter hinner göra under en säsong.
I det strukturerade trädgårdslandet ska det helst växa i raka rader, och sorterna delas upp och åtskiljs från varandra. Morötter på en rad. Sallad på en annan.
Vi odlare uppmanas också att vara noga med växelbruket och aldrig odla samma gröda år från år på samma ställe eftersom det i så fall kommer att utarma jordmånen.
Dessutom har vi lärt oss att gallra om växterna ska utvecklas optimalt. Varje grönsak ska ha ett visst avstånd till sin granne. Och eftersom det ska växa glest i trädgårdslandet så ägnar vi mycket tid åt att rensa ogräs som tränger sig in i den öppna jorden mellan plantorna. Och som om inte det vore nog så torkar öppen jord ut väldigt snabbt och vi måste ägna varma dagar åt att vattna flera gånger. Arbetssamt och inte vidare klimatsmart.
Skogsträdgården efterliknar naturens växtsätt
Vad kan vi lära oss av detta? Jag har läst en hel del om permakultur och skogsträdgårdsodling och tittat på otaliga YouTube-videos i ämnet. Jag ska inte ge mig på att sammanfatta permakulturens filosofi i ett kort blogginlägg men jag tänkte punkta upp ett antal ögonöppnande principer som går att applicera på trädgårdsskötsel:
- Genom att titta på fungerande och självgående ekosystem så kan vi lära oss att odla på ett hållbart sätt. Den vilda naturen bjuder på inspiration och är den ultimata designmodellen för hållbarhet. I naturen ser du bland annat aldrig någon bar jord och i naturen är kretsloppet slutet. Dött organiskt material bryts ner av mikroorganismer och blir till näring och jord.
- I naturen ser vi även växter i alla höjder. Genom att efterlikna naturen genom att plantera fruktträd, bärbuskar och örter tillsammans får man ett system som samspelar och blir självgående. På det sättet kan man utnyttja växternas olika höjder, olika rotsystem och kvävefixerande växter ger näring till omgivningen. Man odlar med naturens växtsätt och mångfald som förebild.
- En naturlig skog består av flera skikt. Om man gör detsamma i trädgården kan man på detta sätt odla effektivt även på små ytor genom att täckodla och plantera tätt så att man skördar även i höjdled.
Vad jag lärde mig efter förra sommarens extremvärme
Jag har en uteplats som är ganska stor för att ligga mitt inne i en stad men som är ganska liten för att vara en trädgård. Ändå gav jag mig på att installera odlingslådor på varenda tom yta i somras, just därför att jag ville bli självförsörjande på vissa grönsaker och örter.
Det började bra och jag ritade rutor och växtföljdsscheman, skaffade ett växthus till en pallkrage och sådde frön och satte plantor, bärbuskar och fruktträd som om jag försökte fylla Versailles trädgårdar allra minst. Sedan slog extremvärmen till. Allt blev torrt, flera växter vissnade bort och andra växte väldigt dåligt.
Med värmen kom också extremråttorna. Man kunde nästan känna vibrationerna i marken när de kom klampande. Varje natt vände de fullkomligt uppochner på odlingslådorna, grävde sig in i växthuset och gnagde sönder rötterna på det som växte där. Till på köpet hade de den dåliga smaken att gå och dö i skydd av basilikaplantorna, bara för att inte upptäckas förrän stanken från föruttnelseprocessen gjorde det olidligt att vistas ute.
Sammanfattningsvis kan man väl säga att odlingsåret 2018 gick åt skogen, (och då inte på något bra skogsträdgårdsodlingssätt). Bara en enda odlingslåda klarade pressen – lådan där allt möjligt hade stoppats ner. Mynta, basilika, rosmarin, gräslök, salladslök, blåbär, klätterväxter, perenn sallad och ruccola växte huller om buller. Och en stor gren både skuggade rötter och hjälpte till att hålla fukten i lådan. Lådan i sig var också bottnad med grenar, löv och kompost enligt Hugelkulturprinciper, vilket också uppenbart var ett vinnande koncept.
Så här förbereder jag mig för nästa års odlingssäsong redan i januari
Nästa år ska jag inte odla i rutor och rader. Jag ska blanda mina ettåringar med de perenna växterna och även försöka odla i skikt och på höjden. I höstas fyllde jag odlingslådorna med löv och förhoppningsvis kommer de ge maskarna massor av mat och mig härlig kompost i gengäld.
Redan i januari är det dags att fundera på vad som ska odlas under kommande sommar. Jag vill odla mycket tomater, för det älskar både jag och barnen. Och tomater ska frösås tidigt på året för att hinna omskolas några gånger innan utplantering.
Tomattips!
Ett tips som jag lärt mig av farbror Grön är att halshugga tomatplantan ovanför andra eller tredje bladparet. Plantan kommer då att skapa nya toppar i varje bladveck, och ju fler toppar man har desto större blir skörden.
Planterar man också plantorna så djupt som möjligt vid varje omplantering blir plantorna mer kompakta, vilket är effektivt om man inte har så mycket plats och tycker att det är jobbigt att binda upp höga och rangliga plantor. Rotsystemet blir också mer utvecklat eftersom tomaten skickar ut rötter längs med hela stammen som är under jord. Och ju större rotsystem desto tåligare och kraftigare planta!
Kombinerar man dessutom halshuggning av plantorna och djupa omplanteringar med rikligt med ljus i form av bra växtbelysning under skolningsperioden inomhus får man fina och stadiga tomatplantor som kommer börja ge riklig skörd så tidigt som möjligt på säsongen.
Extraljus är nästan en förutsättning när man sår tidigt på året. Våra korta vinterdagar räcker inte till för att utveckla optimala plantor – att bara ställa sin frösådd i ett fönster resulterar nästan alltid i veka och rangliga skott. Så en växtbelysning är faktiskt en väl värd investering för dig som vill få en stor skörd senare i sommar. En växtbelysning skiljer sig från vanliga lampor genom att de med särskilda våglängder på ljuset stimulerar bildningen av klorofyll, fotosyntes och tillväxt. Det gör att växterna både mår och ser bra ut och att de utvecklas i lagom takt. Belysningen ska vara tänd 12–16 timmar per dygn.
