Jag får ibland frågan varför jag plastbantar. Det finns så många anledningar. För det första är plast ett ohälsosamt material som jag vill ha så lite som möjligt av i mitt hem eller i närheten av mina barn. För det andra så är plast en petroleumprodukt som utarmar jordens resurser. För det tredje så är det inte nedbrytbart eller går att kompostera. Det blir alltid en avfallsprodukt av plast. För det fjärde så håller plast på att ta död på djurlivet i haven, vilket i sin tur ruckar på hela jordens ekosystem och gör förr eller senare (med betoning på förr) att mänskligheten inte kan leva på den här planeten. För det femte är plast fult.
På min plastbantarresa har turen nu kommit till hemmets och kroppens borstar. Jag är, vilket de som följer bloggen vet, emot överkonsumtion, förstaledskonsumtion (som motsats till second hand-shopping) och konsumtion som förströelse, men tycker att shopping är helt okej om den är genomtänkt, hållbar och ger möjlighet att leva långsiktigt miljövänligt. Helst ska saken du köper heller inte behöva sluta som avfall, utan istället gå att återvinna.
Borstarna i det här inlägget uppfyller alla dessa kriterier. Men innan du blir för angelägen om att byta ut dina plastborstar pronto, så fundera ett varv till på om du inte ska slita ut det du redan har först, även om det skulle råka vara plast. Men titta och planera framtida inköp kan du förstås ändå göra. Häng med in i de klimatsmarta borstarnas värld!
Toaborste
Toaborstar brukar inte vara vackra. Helst vill jag inte att min ska synas. Men när borsten ser ut så här: i trä och placerad i en enkel glasburk, då blir den nästan vacker.
Med risk för att låta som Ernst Kirschsteiger, men estetiken i det avfallsminimerade, avskalade och enkla får mig att betrakta till och med en toaborste som en vacker installation. Det är funktionens skönhet, helt enkelt.
En liknande toaborste har jag hittat här. Det blir nog en beställning på den så småningom. Burken får jag jaga rätt på i gömmorna, eller kolla med vänner och bekanta om de har någon att avvara.
Hårborste
Här är min jättefina minihårborste i fsc-märkt trä (vilket betyder en balanserad avverkning, miljöpåverkan och återplantering av träd), naturgummi och svinborst. Den är perfekt för att slänga ner i väskan eller necessären. Utredningskammen är också den tillverkad i trä från hållbart skogsbruk.
Tandborste
Komposterbara tandborstar skulle man nog kunna säga är en populär stapelvara hos varje zero waste:are med självaktning. Instagram svämmas över av foton på folks tandborstglas. Nu har jag äntligen (nästan) använt slut på lagret med plasttandborstar och gått över till en tandborste i bambu. Självklart har det också förevigats på Instagram.
Humblebrush tillverkar liknande trätandborstar som den som står på mitt handfat. De skriver att själva borststråna är i nylon, vilket i sig inte är ett nedbrytbart material, men att hela borsten ändå går att kompostera. Måste kolla upp det där mer. Det låter konstigt att kompostera nylon. Tänker att det vore bättre att återvinna stråna på något sätt. Har sett att andra som avfallsminimerar drar ut stråna med en tång när borsten är utsliten och lägger dem i plaståtervinningen. Om du har svaret innan jag börjar forska på djupet får du gärna skriva i kommentarsfältet nedan!
Oavsett utfall så är det ändå ett bättre alternativ att slänga lite borststrån än att anskaffa och avveckla en tandborste helt gjord i plast. Dessutom ser det mycket snyggare ut i badrummet.
Sopset
Det här avsnittet skulle lika gärna kunna heta “Hur jag ersatte min hushållsrobot med ett sopset. True story“. För det är precis vad jag gjorde en gång. I min desperata jakt på diverse hack som kunde hålla undan den värsta smutsen efter barn och man, införskaffade jag en robotdammsugare. Den sög. Och då menar jag inte på ett bra och effektivt sätt som man förväntar sig av en dammsugare. Nä, den SÖG verkligen! Roboten fastnade på varenda mattkant, åkte konstant vilse eller gömde sig under en möbel.
Den var slö och lat och stod mest och blinkade konstigt. Att suga upp smulor under köksbordet var tydligen under dess värdighet.
Kort sagt: den gjorde absolut inte sitt jobb. Jag sålde den på Blocket till någon som hade erfarenhet av trilskande robotar men som såg det som en utmaning att få fason på dem. 
Man kan säga att jag skickade roboten till en uppfostringsanstalt, utan någon som helst önskan om att träffas igen.
In kom istället ett ljuvligt litet sopset. Inte precis som det underbart vackra i trä och tagel som du ser på bilden här bredvid, men vänligt och medgörligt. Lojalt som en husalf utförde det sin plikt, dag efter dag. Men nu börjar sagan tyvärr bli all även för det sopsetet (gjort i plast) och det är dags att satsa på ett som varar typ för evigt. Jag älskar den gröna färgen på skyffeln ovan. Lugnt och dovt, precis som i en skog.
Flaskborste
Många vällingflaskor blir det hemma hos mig. Och den som har försökt skölja ur en vällingflaska som fått stå ett tag vet hur vällingen verkligen fäster hårt, även när man som vi använder nappflaskor i glas. En flaskborste är helt enkelt en nödvändighet.
Åhléns och Lagerhaus säljer flaskborstar i sina webbshoppar. Min är från Lagerhaus och den kom med ett väldigt sympatiskt minimum av emballage. En enda liten återvinningsbar pappersetikett satt trädd på skaftet och förklarade för alla som inte visste att det var en flaskborste. I övrigt ingen förpackning alls.
Diskborste
Jag har hittat en diskborste i trä med borsthuvud i tagel som refill. Den är också tillverkad hos Iris hantverk och tål att visas upp på köksbänken.
(Ja, det är typ en sådan som Trash is for Tossers-Lauren har i sitt kök. Och ja, vem har inte en crush på den människan? Love the way she recycles!)
Vill man vara lite egen inte inte kopiera Lauren rakt av, kan man välja en sådan borste som på bilden nedan istället. Borsthuvudet är ganska stort och jag gissar att den sveper av större tallrikar och bunkar snabbare än den lilla diskborsten från Iris. Den är väldigt snygg med sitt svarta tagelborst, men tyvärr har den inga utbytbara delar. När den är slut så är den slut helt enkelt. Men komposterbar är den förstås.
Tror att jag måste börja diska mer för hand nu.
Att göra rent någonting är en underskattad aktivitet. Att vårda det man har ger faktiskt höga mindfulness-poäng. Pröva så får du se.
Rotfruktsborste
Jag uppskattar hantverket i att skrubba potatis. Min rotfruktsborste i trä är både trevlig att se på och ligger fint i handen.
Det är stor skillnad mellan att skrubba sin mat med något i ett naturligt material kontra att göra det med ett verktyg i plast och syntet.
En träborste gör även det mest vardagliga vackert och rofyllt på något sätt. @videovisum nedan skrubbar också med trä.
Hur ser det ut hemma hos dig? Har du funderat på att ersätta dina gamla plastborstar för städ, disk och personlig hygien med miljösnälla material som trä, svinborst och tagel?
Å vilken härlig blogg! Tänk att jag aldrig varit här förr?!
Vi har den större diskborsten från Iris och tycker den håller lika bra (om inte bättre) än den med utbytbart huvud. Vi körde utbytbart huvud varianten i ett par år men skaften och fästet höll ju inte mer än 1 år ändå och den större har hållit 1,5 nu. Rotborsten har vi också och är supernöjda!
Vad glad jag blir för din kommentar. Välkommen hit och tack för input! Verkligen bra att veta från initierad källa att den stora Iris-diskborsten håller lääänge. Kanske får bli en sådan för mig så småningom, när den jag har är utsliten.