Det börjar gå lite överstyr på växtfronten hemmavid. Snart finns det nog inte en enda fri yta som inte har fått sällskap av en eller ett par eller kanske sju krukväxter. De liksom bara smyger sig in utan att jag riktigt har fattat vartåt det barkar. Senast imorse räddade vi en gigantisk Dracena Marginata från ett öde värre än döden, nämligen att långsamt försmäkta i soprummets dunkel. För rädda en blomma måste man ju. Jag har till och med en plats med extra ljus och extra omvårdnad för växter som inte mår så bra. Sjukhusflygeln kallar jag den, efter sjuksalarna på Hogwarts.

Varje kväll går jag en tur i alla rum och tittar till varenda växt. Ser hur de utvecklas, vilka som fått nya blad och vilka som av någon anledning inte trivs. Dr Westerlund till exempel. Han har inte alls tyckt att det har varit kul att flytta in här, trots att han fått bästa platsen under växtbelysningen, ny kruka och lakvatten från komposten. Men nu har han visst fattat tycke för grannen Fjädersparrisen, (som för övrigt har överraskat med att skjuta iväg stänglar ända upp till taket), och den del av doktorn som står under sparrisens grenverk har verkligen tagit fart, förgrenat sig och har en hälsosam grön kulör. Den del av Dr Westerlund som inte får del av Fjädersparrisens beskydd är dock fortfarande gulblek och gles. Där ser man vad lite kärlek kan göra. Aldrig kommer jag skilja på dessa två.

En glimt av livets mysterium.

Att leva i en inomhusdjungel är mer än summan av antalet växter. När krukväxter får stå tätt istället för utspridda i varsitt fönster händer något. Det är som med Dr Westerlund och Fjädersparrisen. En slags symbios uppstår.

I naturen finns ofta en rik variation av arter och artrikedomen i sig hjälper till att hålla sjukdomar och skadeinsekter borta. Något liknande händer också i en inomhusträdgård. Istället för att konkurrera om utrymmet, luften och näringen hjälper växterna varandra: gemensamt ökar de luftfuktigheten, och jag tror även att det händer mer grejer än så. På något sätt tror jag att de hjälper varandra att överleva.

Det sägs att varje skog har ett ledarträd som har koll på hur de andra träden mår och som via rotsystemet kan skicka extra näring till ett annat träd som kanske inte är så piggt. Och trots att krukväxerna står i varsin kruka och inte kan nå varandra med rötterna så som träden, så tror jag ändå att det sker något liknande dem emellan, att de på något sätt, kanske via bladverken, utbyter livskraft med varandra.

Att leva med växter är lite som att få en glimt av livets mysterium, varje dag. Det känns som att vara en stor insikt på spåren, men utan att till fullo förstå vad som faktiskt sker.

En modern krukväxtbok för nutida Plant Ladies.

Urban Jungle. Living and styling with plants, är en ny coffee table-bok som jag har gått och suktat efter ett tag. Av en slump såg jag att den fanns i bibliotekets databas och ställde mig i kö på den. Efter någon månad kunde jag gå och hämta ett exemplar på mitt lokala bibliotek. Smidigt, om man orkar vänta förstås.

Boken är en produkt av paret bakom blogg-communityn urbanjunglebloggers.com, Igor Josifovic och Judith de Graaf. Den tar läsaren på en inspirerande resa genom Europa. Fem kreativa växtentusiaster öppnar sina hem, snackar krukväxter, skötselråd och homestyling med växter. Förutom detta tillkommer växtrelaterade DIY-projekt, tips och fler inredningsidéer.

Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna skiljas från den här boken redan om några veckor då mitt bibliotekslån går ut. Urban Jungle är krukväxtboken jag har längtat efter länge: fri från enahanda uppradande fakta om växtfamiljer och ljusförhållanden, packad med inspiration om hur människor faktiskt lever tillsammans med sina växter och hur växterna blir pricken över i:et i en redan genomtänkt inredning.

Så, alla Plant Ladies (och/eller Gents) där ute: kasta er iväg till närmaste bibliotek och antingen ställ er i kö eller böna och be att de ska köpa in boken. Eller, om ni inte kan vänta; köp den fraktfritt här.