Därför lär jag mina söner att aldrig gå ut med soporna.

En provocerande titel, eller hur? Men faktum är att jag lär mina döttrar samma sak.

Vad det egentligen handlar om är förstås att lära dem är att inte skapa sopor från första början. Att visa dem hur man pre-cyclar, det vill säga undviker sådant som blir skräp.

Att uppfostra dem i enlighet med en medveten agenda för att de ska kunna ta över och fortsätta sköta om den här planeten är bland det viktigaste jag som förälder kan göra för mina barn. Förutom att älska dem förbehållslöst förstås.

Att fostra en framtida planetskötare.

Jag har den inställningen att mina barn är små människor som vill och behöver delta i ett verkligt sammanhang, istället för att skjutsas runt på diverse lösryckta fritidsaktiviteter som om de vore små hamstrar i ett evigt ekorrhjul.

I praktiken innebär det att vi lever i det dagliga livet tillsammans. Barnens huvudsakliga jobb är att leka (för att utveckla sin initiativkraft, empati och problemlösningsförmåga). Jag vill poängtera att jag inte är deras lekledare, utan de får klara av den biten på egen hand, men de leker i närheten av mig och i närheten av där vardagen pågår. Grundprincipen är att de ser mig sköta alla hushållssysslor och de deltar när lusten och möjligheten infaller samtidigt.

Jag vet att många tycker att det är skönt att fixa undan vardagliga sysslor när barnen inte är hemma. Det går fortare och smidigare om man kan dammsuga köket utan att någon unge rasslar runt i smulorna. (Oh yes, att jag räcker upp handen på den!) Men samtidigt tänker jag att om alla vardagssysslor ständigt sköts utom synhåll för barnen så tror kanske till slut Olle eller Kajsa att det existerar någon typ fe som städar upp varje gång hen är på fotbollsträningen eller karaten, och att det är så det funkar i livet.

Och hur går det då när Kajsa flyttar hemifrån eller Olle hittar kärleken? De kommer inte ha en blekaste aning om vad städning är, ha skitiga hem och bli lata partners (med hög risk för misslyckade relationer till följd).

Vill man ge sitt barn den typen av framtidsutsikter? Jag vill det i alla fall inte.

Istället försöker jag utveckla mina barns färdigheter baserat på de fem R:en som är grundpelarna i zero waste-filosofin: refuse, reduce, reuse, recycle och rot. Vill du veta hur? Läs vidare! (Och låt oss även göra en uppföljning om 15-20 år för att se om det funkade.)

1. Refuse. Ge dem möjligheten att avstå.

Jag tycker att det är viktigt att förklara för barnen att det ibland är bättre att tacka nej, även till vad som verkar vara lockande förslag. Allt som glittrar är inte guld, helt enkelt.

Det kan handla om att förklara att en grej kan vara tillverkad på ett tveksamt sätt, till exempel att man kan misstänka att det inte handlat om schyssta arbetsvillkor för dem som ingått i produktionsleden, att materialet kommer från skogar som skövlats utan tanke på återväxt eller att grejen inte har någon typ av kvalitets- eller säkerhetsmärkning. Det kan också handla om att prata om att vissa saker är tillverkade i ohälsosamma material, plast till exempel, och därmed gör mer skada än nytta för både människa och miljö.

När barnen har kunskap om hur saker och ting hänger ihop och att allt som säljs inte är schysst, är de också rustade att göra egna medvetna val. Och när de börjar förstå kraften och makten i möjligheten att påverka genom att avstå, tränar de i förlängningen också självbehärskning, utvecklar sitt konsekvenstänkande och stärker sitt självförtroende.

2. Reduce. Lär dem att leva med mindre.

Hos oss får leksaker åka på semester när rummen börjar svämma över av saker. Ibland åker de på korta resor, om det visar sig att de saknas, men vissa leksaker gör riktiga långresor under vilka de ibland till och med hittar nya hem. Jag har skrivit om det här tidigare i inlägget Minimalism i barnrummet. Hur mina barn började leka mer i sitt rum efter att vi rensat det på överflöd.

När barn själva ser hur mycket enklare det är att både hitta sina saker och städa undan i sina rum, lär de sig fördelarna med att leva med mindre. De får också egen erfarenhet av att de inte är beroende av ett överflöd av leksaker för att ha kul, vilket bottnar för att de istället utvecklar sin kreativitet (snarare än ha-begär). Kanske leder det även till att de anammar en mer minimalistisk livsstil i vuxen ålder.

3. Reuse. Lär dem att återanvända.

Att de mindre barnen ärver sina syskon är en självklarhet i vår familj.

Det går att skapa en stolthet både hos de äldre och de yngre om man med entusiasm tar fram ett ärvt plagg, berättar om vilka roliga/gulliga/tokiga minnen man har från när det stora barnet var så liten att hen passade i det. Därefter förklarar man högtidligt att det lilla barnet nu ska få äran att ta över.

Att “nya” kläder kommer från bytardagar eller second hand-butiker är något vi inte ens reflekterar över hemma hos oss. Det är så självklart att det är så. Extremt få är de gånger jag har tagit med barnen till en butik där det säljs oanvända saker och kittat upp dem där. Med tvillingarna kan jag tveklöst säga att det aldrig har hänt, med mellanbarnet någon enstaka gång och med den äldsta något oftare, eftersom barnkläder över storlek 140 är bland det svåraste som finns att hitta begagnat.

Till jul får de några få nya saker som de kanske önskat sig eller behöver, men i övrigt är de bara begagnade kläder och leksaker i paketen. Inget av barnen ha någonsin sagt ett ord i protest mot det. Det hjälper säkert till att jag pratar mycket med dem om vilka goda miljöeffekter second hand-shopping har och hur nyproduktion påverkar naturen negativt.

Nytt för vår familj är det som är nytt för oss, och än så länge verkar alla inte bara vara med, utan även sitta nöjda, på det tåget.

4. Recycle. Lär dem att återvinna.

Så, för att återkoppla till artikelns startpunkt: mina barn är med i de vardagliga aktiviteterna. De får städa, tvätta, duka, laga (lite) mat och framförallt – viktigt i just detta sammanhang – de får hänga på till återvinningen

Just återvinningsstationen tycker barn ofta är väldigt kul. De gillar att sortera skräp och stoppa i rätt container. Och då kommer miljötänket också naturligt:

• Vad händer med skräpet?
• Varför återvinner man?
• Vilka material kan återvinnas? 

När jag och storbarnet var på Mallorca hade vi också möjlighet att jämföra våra svenska återvinningsstationer med de spanska och konstatera att det är en aning mer välordnat i Sverige. Att tydliggöra hur sophantering ser ut i andra delar av världen, antingen genom att berätta att källsortering inte är självklar överallt eller genom att visa på konkreta exempel om man reser tillsammans, är också viktigt för att barnen ska förstå vitsen med vår svenska återvinning.

5. Rot. Visa dem naturens kretslopp.

Vi har en inomhuskompost hemma för matavfallet. Bokashi-hinken fyller, förutom att den ger oss näringsrik gödning och i förlängningen jord, också en pedagogisk funktion.

Barnen lär sig naturens kretslopp: hur matrester bryts ner till jord, att de sedan föder nya grödor som blir till mat som blir till jord…

Photo credit: TerryChen – Blooming Beauty 綻放美麗的力量 遠い所 Look into the distance via photopin (license)